Tjugo brev från en migrant med Abdulalim Alkatea

Drömmar i våra ögon!

Våra drömmar måste vi skydda och försvara. Ibland förmår människan inte göra det hon önskar och hon inbillar sig då att också andra, liksom hon själv, är hjälplösa.

Om du vill uppnå din dröm måste du kämpa för att nå den och du får inte vara rädd att misslyckas. För människor som genomför sina drömmer är livet meningsfullt och värt att leva.

Dessa ord yttrades av Will Smith till hans son i filmen The Pursuit of Happiness, och dessa ord fick mig att skriva denna artikel om drömmar.

Sedan skapelsens början har människor haft ambitionen att nå ett bättre liv, ibland med mål så högtflygande att de förvandlats till drömmar.  Genom människans liv förändras drömmarna, för några infrias de medan för andra blir drömmarna till intet.

Somliga drömmar är galna andra förnuftiga, några inkluderar oss alla medan andra är personliga. Men ingen kan leva utan drömmar, de är en del av det mänskliga medvetandets natur, såsom sinnet och tänkandet. Drömmar är lika viktiga som mat, dryck eller sömn.

När drömmar dör !

När jag var ung tänkte jag på samma sätt som Will Smith, att det finns två sorts människor. De första söker förverkliga sina drömmar, arbetar hårt för att få drömmen att leva, genom detta utvecklas de och erövrar nya världar. Den andra sorten är bekväm, lever vidare med sitt liv på samma plats och på samma sätt som om ingen dröm existerade.

Att båda sorter finns skapar balans i det mänskliga livet vilket krävs för att fortsätta leva. Och jag var nöjd med min uppfattning om drömmar.

2011 förändrades min syn, eftersom jag fann en annan typ av drömmande människor.

Människor som drömmer, planerar och jobbar hårt för att nå sitt mål, men som ändå går en förlorares öde till mötes. Deras lott blir krig, död eller flykt. Ett plötsligt ingripande från den omkringliggande verkligheten stoppar strömmen av aktivitet och till slut känner man sig som död. Våra livlösa kroppar, förpackade någonstans i Mellanösterns städer eller i något asylland långt hemifrån, försöker läka sina sår, medan vi drömmer om, och gråter, över landet som förstörs.

Drömmarna i Mellanöstern har en annan mening. Är du född i en diktatur eller i ett land som slits isär av krig, kan drömmarna, hur oskyldiga och hur uppnåeliga de än må vara, plötsligt, oväntat och fasansfullt smulas till grus. En lemlästad kropp, en besinningslös missil, en plötslig explosion eller kanske ännu en förlupen endollarskula, kan spränga sönder dina drömmar. Och detta händer varje dag i ett krigsdrabbat land! Kyrkogården är platsen dit man bör gå om man vill se alla drömmar, mål och visioner vilka funnits i överflöd i vårt land. Hur många uppfinningar, hur mycket hopp och strävan är begravda i varje grav?

Hur många unika förmågor finns här ”six feet under”?

Hur många barn kommer att förlora sina möjligheter på grund av en mördad far eller en sönderbruten stat?

Det handlar inte om att denne man förlorat så mycket, nej, det handlar om att världen har förlorat denne man.

Vilket enormt slöseri!

När drömmar förvandlas !

Drömmar dör inte, utan blir större dag för dag, det är skönheten med de drömmar som uppnås efter trötthet.

Varje gång vi förverkligar vår dröm föds en ny, en som vi var omedvetna om intill dess.

Men om ödet låtit dig födas i vårt land kommer du inte att kunna behålla din dröm. Till slut kommer du att upptäcka att drömmar är grunden för att leva. Den stora drömmen som vi drömde förvandlades och krymte, blev till en dröm om en bit bröd, om tak över huvudet eller en varm säng för barnet att sova i. Den blev en dröm som drömdes i ett tält på gränsen, barnets dröm om att gå i skola och den vuxnes dröm om skydd för sina barn.

Det som borde vara varje människas rätt, att kunna äta sig mätt, ha tak över huvudet och en säng att sova i, har istället förvandlats till drömmar.

Alla som lever i ett krigshärjat land gör en tyst överenskommelse med sig själv, att undvika drömmar, gömma dem och glömma dem. Men kvar framför oss finns ändå hela tiden drömmen som ett spöke. Och det kan ge oss hopp när vi känner förtvivlan tynga oss.

Titta på flyktingarna, se deras ögon, ni kan hitta många mål och många drömmar som letar efter en möjlighet att få blomma.

Drömmen måste leda drömmaren så som en uppenbarelse !

Jag är inte emot drömmar. Utan drömmar blir livet tråkigt, dagarna lika varandra och utan glädje eller mening. Alla vill ha ett gott liv, och drömmar är bra för att få oss att kämpa. De får oss att känna att vi fortfarande är vid liv.

Idag lever vi i en svår och komplex verklighet. Skillnaden mellan att kämpa för våra privata drömmar, drömmar som har ingenting med mänsklighetens behov och önskningar att göra, och att sträva efter att förverkliga de oförglömliga drömmarna som bygger på de dödas blod och eländet hos dem som fortfarande drömmer trots rädsla och död är stor. Dessa drömmar är en blandning av migrationens galenskap och de belägrades misär.

Att sträva för att nå våra drömmar är en uppgift för vår framtid. Vi måste kämpa för vår egen skull och våra barns. För en framtid där vi kan leva i en värld utan krig, rasism och påtvingat uppbrott.

Kanske drömmer jag mer än de flesta, men tro mig, jag har betalat ett högt pris för att nå fram till denna övertygelse. Idag har jag inte mycket i denna värld; mitt liv finns endast i dina ögon och i mina drömmar.